Kejserligt födelsedagsfirande under Qing

Bild JF0001

 

Text Johan Fresk

Idén till den här artikeln fick jag vid besöket på utställningen Longevity and Virtues: Birthday Celebrations of Qing Emperors and Emperor Dowagers (Hög ålder och dygder: Qingkejsarnas och änkekejsarinnornas födelsedagsfirande) på Hong Kong Museum of History i somras. Det var en påkostad utställning med många fina föremål inlånade från Palatsmuseet i Peking. Många av dessa föremål har kommit till Hongkong just för att fira återkomsten av staden till Folkrepubliken för 20 år sedan, ett slags födelsedagsfirande i sig. Utställningen var ett led i den politiska charmoffensiv som Peking har inlett för att vinna över befolkningen i Hongkong på sin sida.

Med början under Tang (618-907) och Song (960-1279) blev födelsedagsfirandet i Kina successivt alltmer betydelsefullt. Det var ett sätt att ära en enskild person och dennes familj. På den kejserliga nivån var familj och stat oskiljaktiga. Kejsaren såg sig själv som patriarken i familjestaten och suveränen, himlens son inför nationen. Kejsaren ledde en lång rad ceremonier som syftade till att utföra dels sina plikter mot familjen, dels leva upp till de krav och behov som följde av ämbetet. Under Qingdynastin (1644-1912) hade den kejserliga födelsedagen utvecklats till ett allmänt firande som förknippades med statens välgång. Grunden för viktiga födelsedagsritualer vid Qinghovet övertogs ursprungligen från Mingdynastin (1368-1644). Dessa utvecklades så småningom till fasta ritualer, där kejsarens födelsedag, nyårsdagen och vintersolståndet blev de tre viktigaste dagarna i Qingdynastins, och därmed nationens kalender.

Från kejsar Kangxi (född 1654; regerade 1662-1722) och framåt var 60-, 70- och 80-års dagen för kejsare och änkekejsarinnor föremål för ett alltmer omfattande firande. Under hela Qing var det dock endast fem personer som förärades dessa firanden: kejsar Kangxi, Qianlongs mor änkekejsarinnan Chongqing (1693-1777), kejsar Qianlong (född 1711; regerade 1735-1796; dog 1799), kejsar ]iaqing (född 1760; regerade 1796-1820) och änkekejsarinnan Cixi (1835; de facto regent 1861-1908). Dessa speciella årsdagar kallades Wanshou Shengdian (storslaget firande av tiotusen år av liv).

Firandet av kejsar Kangxis 60-årsdag 1713 blev mönsterbildande för hur de följande storslagna högtiderna skulle komma att utformas och firas. Lägg märke till att det är när respektive år inleds och och inte avslutas som firandet äger rum, kejsar Kangxi var född 1654. Firandet av födelseåret startade på nyårsdagen och nådde sedan sin höjdpunkt på den faktiska födelsedagen. Förberedelserna hade dock i regel inletts redan två år tidigare. Byggnaderna som kantade de viktigaste gatorna i huvudstaden rustades upp, beställningar på födelsedagspresenter lades ut. Med tanke på såväl kvantitet som kvalitet var det nödvändigt att matvaror, porslinspjäser, möbler och andra föremål beställdes och tillverkades i god tid före födelsedagen.

Klocka i förgylld koppar. Klockor var en populär gåvai de högre samhällsskikten under Qingdynastin. Foto: Hong Kong Museum of History.

Klocka i förgylld koppar. Klockor var en populär gåva i de högre samhällsskikten under Qingdynastin. Foto: Hong Kong Museum of History.

De flesta aktiviteter förknippade med dessa stora födelsedagsfiranden ägde rum i den Förbjudna staden men även utanför palatset i huvudstaden. Under högtidsperioden upprättades speciella ”födelsedagszoner”, dels vid båda ändarna av den kejserliga processionsrutten som gick mellan palatset och den kejserliga trädgården i de västra förorterna, dels vid mellanliggande kloster och tempel längs kortegevägen. Folk hurrade längs marschrutten och byggnaderna i den Förbjudna staden dekorerades, bland annat med lyktor. Vid jämna mellanrum längs kortegevägen placerades speciella markiser ut under vilka gåvor till kejsaren förvarades. Inne i den Förbjudna staden byggdes ett flertal tillfälliga scener där speciella hyllningsföreställningar till kejsaren uppfördes. På ett mer allmänt plan brukade hovet och den kejserliga administrationen under dessa speciella år belöna förtjänta personer, efterskänka skatter, lindra straffen eller ge amnesti åt fångar. Ibland hölls till och med en speciell kejserlig examination under dessa år.

På själva födelsedagen sattes tecken på kejserlig makt upp och kejsaren eller änkekejsarinnan mottog hyllningar från släktingar och ämbetsmän enligt en föreskriven ordning. Denna ceremoni ägde rum i Taihe Dian (Yttersta harmonins hall) och Cining Gong (Barmhärtighetens och fridfullhetens palats). Framför Taihe Dian paraderade en hedersvakt och under de yttre takskäggen på de östra och västra sidorna ställdes rituella musikinstrument upp såsom bronsklockor, klangspel, qin, flöjter och vassflöjter. Under de inre takskäggen ställdes en annan rituell ensemble bestående av blåsinstrument och slagverk upp. Familjens och de högsta tjänstemännens gåvor placerades på bord på Taihe Dians östra sida. Övriga gåvor placerades i ”drakpaviljongerna” utanför Wumen (Meridianporten); den största och sydligaste porten in till den Förbjudna staden. Förtjänta personer från hela landet bjöds in till festligheterna i huvudstaden och iförda de gula dräkter som kejsaren skänkt dem stod de uppställda längs paradgatan Tianjie (dagens Chang’an-aveny) mellan Wumen och Daqingmen (Stora Qingporten) för att bevittna den högtidliga ceremonin.

Kejsaren anlände till Taihe Dian till ljudet av klockor och trummor och intog sin plats på tronen. Där mottog han hyllningar och gratulationer enligt ett bestämt schema. De närvarande visade sin vördnad genom att böja knä och buga sig och då slå huvudet mot marken. När en ämbetsman avslutat uppläsningen av de skriftliga gratulationerna spelades mer musik och en ny omgång knäböjande och bugande vidtog. I nästa fas inbjöd kejsaren de församlade att sätta sig och dricka te och ytterligare musik spelades varvid kejsaren lämnade sin tron och ceremonin var avslutad. När firandet avsåg en änkekejsarinna var det kejsaren själv som ledde ritualen. Firandet ägde då rum i Cining Gong som var änkekejsarinnans officiella residens. Efter ceremonins avslutning utfärdade kejsaren eller änkekejsarinnan ett dekret som var inledningen på ett nationellt firande.

Nästa fas i firandet var en födelsedagsfest i Taihe Dian. Kejsarens mat lagades av det kejserliga hushållet men maten vid alla övriga bord förväntades prinsar och höga ämbetsmän bidra med. Måltiden var även den mycket rituell och inleddes med att kejsaren intog sin tron till ljudet av klockor och trummor placerade i Wumen, därefter utfördes den rituella vördnadsbetygelsen och så kunde banketten ta sin början. Cirka 200 bord ställdes upp utanför Taihe Dian och varje gång te, vin eller en maträtt serverades spelades musik. Manchuiska danser framfördes som underhållning av den kejserliga vakten.

Efter denna officiella statsbankett intogs en mer familjär måltid i Qianqing Gong (Den himmelska renhetens palats) där söner, sonsöner och andra nära släktingar deltog. Även här spelades musik av hovmusikanter och kejsarens manliga släktingar dansade och underhöll iförda färggranna kostymer, alltmedan de överräckte koppar med vin till kejsaren när de framförde sina gratulationer. När en änkekejsarinna firades hölls familjemåltiden i Cining Gong.

Ibland ordnades en speciell fest för förtjänta medborgare inne i den Förbjudna staden för att ge dem möjlighet att få smaka på den kejserliga maten tillsammans med kejsaren själv. Gästerna kunde då också understryka betydelsen av sonlig vördnad och respekt för äldre. Till minne av dessa ceremonier förfärdigades långa rullar av silke och tusch som innehöll olika scener från födelsedagsfirandet men även skriftliga dokument relaterade till högtiden samlades in. Allt material sammanställdes till gravyrer för att publiceras i speciella minnesböcker.

Vackra sigill med inskriptioner var en uppskattad gåva.De kejserliga sigillen var ofta stora för att få plats med kejsarens alla titlar. Foto: Hong Kong Museum of History.

Vackra sigill med inskriptioner var en uppskattad gåva. De kejserliga sigillen var ofta stora för att få plats med kejsarens alla titlar. Foto: Hong Kong Museum of History.

Innan de stora födelsedagsfesterna ägde rum överräcktes utsökta gåvor från höga adelsmän, ministrar och andra dignitärer. Många inom familjen såsom prinsarna och deras barn tillverkade gåvorna själv. Andra valde ut presenter som på bästa sätt skulle återspegla den sonliga vördnaden och lojaliteten till kejsaren och nationen. Det kunde röra sig om antika föremål, målningar, kalligrafier, konsthantverk eller spännande nymodigheter som t.ex. klockor från Väst. Ämbetsmän på mellannivå och i regionala befattningar gav konst, konsthantverk eller andra unika lokalt producerade produkter. Utländska sändebud skänkte sina speciella nationellt färgade presenter.

Statliga verkstäder i Peking och på andra håll i landet tillverkade speciella föremål i enlighet med specifika instruktioner. Föremål som sedan stod till det kejserliga hushållets förfogande. Under själva firandet gav kejsaren eller änkekejsarinnan nämligen en kejserlig gengåva till släktingar och ämbetsmän som ett symboliskt uttryck för sin tacksamhet. Det rörde sig vanligen om böcker och kalligrafier eller prydnadsföremål vilka skulle symbolisera lyckosamma förhållanden och uppfyllda önskningar.

Ämbetsmän och andra personer knutna till hovet ålades också att komponera verser i samband med födelsedagarna. Det här bruket blev mycket populärt vid kejsar Kangxis 50-årsdag 1703. Under kejsar Qianlongs regering blev medlemmar i kejsarfamiljen, civila och militära ämbetsmän samt innehavare av höga akademiska examina alltmer entusiastiska i sitt skrivande av verser till monarkens ära. Verserna började utan undantag med att hylla kejsarens eller änkekejsarinnans rättmätigt långa liv för att sedan följas av en hyllning till kejsarens nit och skicklighet i att sköta statens affärer.

Därefter följde ett inslag som underströk den sonliga vördnaden, den broderliga kärleken och omvårdnaden om de äldre vilket avslutades med en passage om civila och militära prestationer. Skrivandet av verser var omgärdat av strikta regler om hur många rader en sida fick innehålla och hur många tecken en rad fick omfatta. Dessa verser bands samman i album och förvarades tillsammans med kejsarens eller änkekejsarinnans personliga tillhörigheter. Under Qianlong blev framförandet av födelsedagsverser så omfattande att den ursprungliga avsikten att framföra en personlig hälsning helt gick förlorad och kejsar Jiaqing begränsade starkt antalet tillåtna verser. Efter Jiaqing var änkekejsarinnan Cixi den enda som tillägnades denna typ av födelsedagsverser.

VadBild 4 jf0001 som också förtjänar ett speciellt omnämnande är de teaterföreställningar som framfördes i samband med födelsedagarna. Teater var för övrigt en mycket populär underhållningsform som framfördes vid alla högtidsdagar samt den 1 och 15 i varje månad. Födelsedagsföreställningarna framfördes efter statsbanketten då kejsaren och övriga dignitärer samlades för att se teater med födelsedagsteman. Titlar som Odödliga framför födelsedagshyllningar, Gränslöst hög ålder, Allmän fred och välstånd och Hundra välsignelser samlas anger tonen och handlingen i föreställningarna.

Huvudpersonerna var för det mesta gudarna för lycka, rikedom och hög ålder, de åtta odödliga samt Sydpolens gud. Under kejsar Qianlong byggdes till och med teaterscener längs den kejserliga kortegevägen i Peking så att även vanligt folk skulle ha en möjlighet att ta del av föreställningarna, som blev allt populärare bland Pekings invånare och startade utvecklingen av teaterkonsten och så småningom ledde fram till en fulländning av den välkända teaterformen jingju.

Det kejserliga födelsedagsfirandet under Qing speglade naturligtvis den dynastiska staten och kejsarens dubbla roll som patriark och nationens överhuvud. Firandet blev ett sätt att bekräfta den lojalitet som förmodades råda mellan kejsare och folk på alla nivåer. Produktionen av lyxprodukter som ingick i gåvoritualen visar på skickligheten hos många av Kinas hantverkare och konstnärer, flera av de vackraste föremålen i Palatsmuseet samlingar härrör från födelsedagsfirandet. Många av de ritualer som ingick i firandet vittnar förvisso om en svunnen tid men visar också på betydelsen av nationella ritualer och nationellt firande för att hålla samman ett land. För den som vill veta mer kan utställningens katalog varmt rekommenderas.

 

Fler inlägg